Helen lever med spridd bröstcancer. Hon vill sprida kunskap kring hur det är att leva med diagnosen och jobbar för att fler kvinnor ska få vård i tid.

Omkring 7 500 kvinnor får bröstcancer i Sverige varje år¹. För 1 500 kvinnor per år kommer cancern tillbaka form av metastaser, alltså nya tumörer som spridits till andra delar av kroppen².

Att diagnostiseras med spridd bröstcancer kan skapa mycket ensamhetskänslor. Kännedomen om diagnosen är låg och många vet inte att sjukdomen är kronisk och att du kommer att vara under behandling i resten av ditt liv.

Viktigt att våga prata om sjukdomen

När Helen fick känningar i lungorna trodde läkarna att det var astma. Det visade sig att cancern hon blivit frisk från några år tidigare hade kommit tillbaka. Hon beskriver det som att hon kände att livet slitits ifrån henne. Hennes syster hade dött av bröstcancer några år tidigare och hon tänkte att nu var det hennes tur. Hon mindes dödsångesten i andras ögon när hon stod på systerns begravning med löshår, mitt i sin egen behandling.

–  När man möter en vän eller släktning som är allvarligt sjuk tycker jag att man ska ställa en öppen fråga; “Hur har du det? Hur mår du?” Så får man lyssna, är det så att personen vill prata om det så kommer det vara tydligt.

Hon tror att det kan finnas en rädsla för att ställa frågor eller att bemöta sina egna rädslor. Helen uppmanar dock till att våga fråga. Ibland vill man prata om det, ibland inte. För Helen har hennes engagemang i bröstcancerföreningen i Uppsala varit avgörande för att hitta ett sammanhang där hon kan ventilera och avreagera sig, men också för att skratta och ha kul.

– Vi stöttar varandra när det är svåra tider, men vi skrattar väldigt mycket, vi träffas för att göra roliga saker. Det är ingen “grinstuga” på något sätt, även om det ibland kan vara svåra tider.

Det går att leva ett bra liv med spridd bröstcancer

Helen fortsätter gå på behandling regelbundet och lever idag med diagnosen spridd bröstcancer. Hon förtydligar att det såklart inte är en rolig diagnos att få, men håller fast vid att det också har gjort henne mer närvarande i sin vardag. Hon är idag sjukskriven och spenderar dagarna med aktiviteter i bröstcancerföreningen, skogspromenader, målardagar och sång- och-gitarr-sessioner med sin man.

– Efter att jag fick diagnosen så tycker jag att allting har blivit klarare, krispigare. Färgerna blev starkare. Jag tror det är för att jag är mer närvarande.

Helen menar att det är viktigt att våga njuta av livet. Att ta hand om sin kropp – såklart – men också om sitt sinne. Det är viktigt att unna sig saker som får dig att må bra, det är viktigt att vara närvarande men också att fortsätta planera och tänka på framtiden.

– Det är inte kul från början. Det är inte kul nu heller, men det går att ha ett vanligt liv. Det går att må bra.

[1] https://www.cancerfonden.se/om-cancer/statistik/brostcancer
[2] https://brostcancerforbundet.se/om-brostcancer/spridd-brostcancer/
[3] https://brostcancerforbundet.se/om-brostcancer/spridd-brostcancer/